Tankar
Alla vet ju om att vissa har lätt graviditet men andra har det svårare. Jag lägger mig i facket med dem svårare graviditeterna och då känner jag inte att jag lider av en svår depression, utan av ångest. Men som kan säkerligen leda till att jag hamnar vid en djup deprission eller till och med förlossningsdep. Och har valt att därför inte ta det som en lätt match och bara ignorera det, utan jag kommer ta tag i det. Om det nu innebär psykologer och lite extra kontroller med läkare och barnmorska (blev erbjuden det av min barnmorska) så kommer jag ta de.
Jag vill kunna komma över denna svacka och vara en bra mamma när den lilla bebisen kommer ut. Jag vill inte ta tag i problemet då, för då kanske det har gått allt för långt. Och när jag säger att jag ska vara en bra mamma, så menas det med att jag kommer ta en dag i taget och INTE tänka för lång fram, inte sätta press på mig själv eller någon annan, tar dagen som den kommer. Då slipper jag själv bli besviken eller någon annan. Och jag vet att så många har åsikter om att jag ska ha barn, men lyckligtvis har jag aldrig fått höra dem. Och skulle jag höra dem så skulle det inte spela någon roll, för ni har säkerligen märkt att barnet redan finns i magen och kommer komma ut och bli mitt barn. Och jag ska ge den allt jag kan, och det menas inte med alla dessa materiella ting, utan KÄRLEK. Något jag aldrig fått i min uppväxt. Som jag vet uppskattas mer än 500 kr extra i månadspeng eller den senaste telefonen osv. Jag kommer ha oerhört mycket kärlek till mitt barn.
Ville bara att ni haters där ute ska veta att den dagen ni har en bulle i ugnen så kommer ni kyssa andra mammor i arslet och fråga om råd.
Du kommer bli en supermamma!! Inga problem!!
Min graviditet var HEMSK! Jag hatade det! Verkligen hatade det! Jag var mycket ledsen, fet, uppsvullen, fick inte dricka ett glas vin på sommarkvällen, mådde illa, ville inte sluta röka, hade ont överallt, blev sjuk, osv.. Födseln var ännu värre (men kortare.. :) ). Men så fort trollet var ute och vi var hemma från sjukhuset så mådde jag såå bra! Jag tyckte att allt (nästan) var lätt. Alla som hade "varnat" mig och sag att det skulle bli jobbigt att vara ung mamma hade fel. Det var inte jobbigt att gå upp på natten, det var inte jobbigt när hon skrek, det var inte jobbigt att gå med henne på armen i 4 timmar tills hon somnade.. Jag älskade (älskar) Nova över allt annat på jorden. Jag kunde sitta och titta på henne hur länge som helst och bara förundras över hur fin hon var. Och jag förstår fortafarande inte hur man kan skapa ett sånt mirakel.
Man behöver inte ha överflöd med pengar, sånt löser sig alltid. Så länge man har råd att ge de viktigaste sakerna så behöver man inte ha pengar. Man kommer långt på kärlek och precis som du skrev så är det de viktigaste och det som gills!!
Om det nu sitter några stolpskott där ute som tycker något om att du ska ha barn, så vet vi ju alla vettiga människor varför; Dom har inget eget liv!!
Bara för att man har ett bra jobb, är gifta, är 35 år och mycket pengar betyder inte det att man inte kan vara alkoholist, slå barnen, ha ett dåligt förhållande, skijas, osv..
Haha, det blev en lång kommentar, men du kommer bli en asbra mamma! :D
ja hade dö jobbig graviditet också, kände mig typ svag för att ja drog till kurator o blabla o ja va rädd att alla skulle tycka ja a dålig morsa för att ja fiock hjälp innan barnet ens kom, men OCH. Lixom fucking OCH. pissa på alla andra o tro på dig själv beso
